halsfluss, tonsillitis, whatever. :C
i ungefär två veckor har jag haft ont i halsen till och från, det har kommit på besök i två dagar, försvunnit två dagar, kommit tillbaka osv. senast det försvann var i lördags så jag gick glatt tillbaka till sats och körde ett bodypumppass på måndagkvällen och ett konditionspass på crosstrainern på tisdagskvällen, utan problem. tänkte såklart fan vad gött att vara tillbaka i träningen igen efter två veckors lip med hals, hosta osv.
på onsdagsmorgonen vaknade jag med halsont igen (jävla rööööv var min tanke! var det ett straff på min hets att gå tufft ut i träning igen tro?) men jag jobbade som vanligt, men hade jävla svårt att prata (och det är ju inte så cool i mitt jobb när man har 19 kids att hålla koll på, varav man måste höja rösten ett par gånger om dan)
när jag slutade var halsen aslipig. stack iväg på italienskakursen (vem fan vill missa den när man betalar, jag kan ju alltid bara supa in allt läraren säger, utan att tala så mkt. pluggade såklart in frasen "non parlo molto bene perché ho mal di gola" innan som betyder typ "jag kan inte prata så bra för att jag har ont i halsen").
på natten hade jag så jävla ont, svullna mandlar så IN I HELVETE att jag inte kunde svälja, och nästan grät och ville dö. hade så ont att jag typ inte sov något på hela natten. blev att stanna hemma från jobbet och ringa vårdcentralen tidigt på torsdagsmorgonen. var där på undersökning hos en snygg doktor, som var mycket märklig från andra doktorer jag träffat. lite raggig nästan. iaf det var inget snack om saken, jag skulle ha penicillin direkt.
stack till apoteket och hämtade ut kåvepenin samt handlade soppor (på mammas order, för att "få någon näring"), apelsiner, satsumas, lakritsglass, samt choklad som tröst när jag börjar kunna svälja igen.
resten av gårdagen spenderades i sängen med mycket citronvatten och té (som knappt gick att svälja. buhu) och sedan soppa och glass på kvällen. sov en massa i omgångar och när det var dags att sova i natt proppade jag mig full med paracetamol och sov hela natten. gött. nu har jag tagit morgonens penicillin och det har börjat göra mindre ont att svälja. tack gode gud. det värsta med halsfluss är att det känns som man ska dö, och det bästa med halsfluss är när man väl får penicillin och det börjar verka. hallelujamoment så att säga.
haha, vilken tärd berättelse, jag är överraskad om du orkade ända hit ner. haha. skriv en kommentar vettja.
PUSSPUSS.
gött med raggig läkare! jag har ju träffat massa läkare på senaste tiden, varav en hunk och han uppförde sig också lite raggigt känns det som. eller han gav liksom en klapp på benet lite då och då.. ehe ja du fattar puss pisko
haha, det kanske var samma läkare som jag hade på sahlgrenska när jag hade massa halsfluss i omgångar. snygg och raggig!
elin, haha jasså!?! man kan ju undra vad de lär ut på läkarskolan nuförtiden. raggiga attityder hit och dit.
maria borg, jag tror dessvärre inte det var samma. min var en nyinflyttad grek som inte var grek från malmö, 35 bast, skitsnygg fru och gulligt barn. hehe snokat!
Halsfluss is a bitch. Det är som att jämföra en groda med en gorilla. Jag vaknade imorse av att gomspenan var så svullen att den klistrade sig fast vid bakre delen av tungan och skapade kräkreflexer när jag svalde. Jag fick Kåvepenin utskrivet och både hoppas och ber att någon antisjukdomsgud ska förbarma sig över mig och se till att jag mår bättre imorgon. Vid andra sjukdomar har penicillin hjälp riktigt fort, så jag hoppas på att penicillinet åstadkommer ett mirakel även med halsfluss. Hoppet är ju, som det sägs, det sista som dör.
