the arks comeback på boulongerscenen.
igår skred jag in i tonåren och blev 16 år på nytt. boulognerscenen stod upp för mitt gamla favoritband, the ark, såhär ganska exakt nio år sedan de stod där sist.
2001 stod vi framför den här scenen i våra hemmagjorda the-arklinnen, svarta med påstrykta silvriga nitar/paljetter som bildade texten THE ARK, blonda i hår't, tätt trycka mot kravallstaketet och sjöng oss hesa i sångrad efter sångrad, samt sög in varenda ord ola salo predikade för oss.
2010 och igår så var vi på plats i skövdes boulongerskog igen. saker har förändrats på nio år. känslan jag hade igår var att få återuppleva mina barndomsidoler vars musik inte följer mig lika slaviskt längre, men som präglat i stort sett nästan halva mitt liv, och framförallt min tonårstid.
igår stod jag där ungefär tio rader bak, iklädd en blommig tubtoppklänning och bruna sandaler och under ett duggande sommarregn och upplyste fjuniga tonårspojkar om vikten i att öronproppar inte alls är för mesar. (efter en mycket roande diskussion med den stackars kaxiga tonårspojken så försökte han bjuda upp mig till dans under en av the arks svängigare låtar. jag avböjde vänligt.)
men allt har inte förändrats. från att ha varit det bandet jag sett allra flest gånger (kan det vara uppåt 20ggr?) och alltid haft åsikten i att de är sveriges bästa liveband så kan jag inte annat än att fortfarande hålla med. de ÄR och kommer ALLTID att leverera så länge de fortfarande håller på. det spelar ingen roll att de blivit småbarnspappor eller kanske släpper mindre kvalitativa låtar eller lirar på som ett gubbigt rolling stones, de kommer alltid att bjuda på en jävla show och tillfredställa sina fans.
mitt betyg från gårdagens konsert är fyra av fem. jag hade önskat mer gammalt material (men jag förstår att de är trötta på sina gamla hits från 2000 och vill spela sina nya låtar från 2010-albumet) men åt andra sidan var det jävligt sweet när ola låg med min systerdotter (och mig på ett hörn) med blicken.
i sin sista låt, calleth you cometh i, så brukar ola alltid dra igång publiken i att köra till "aaaaaa aaa aaaaaa", och sen själv sjunga ett par textrader "and i've been waiting for this so long.." mellan varje körrad. igår lät det dock annorlunda.
ola + publiken: "aaaaaaaa aaaaa aaaa"
tystnad
mija: "and i've been waiting for this so long"
varav ola skiner upp och pekar på mija (och mig)
ola + publiken: "aaaaaaa aaaaa aaa"
tystnad
mija: "waiting to sing this song"
ola ler och pekar på mija igen.
sen säger han "vilken bra enmanskör vi har här idag"
<3
vet du vad lillis, igår var det ola som friade till dig och inte tvärtom. han accepterade ditt frieri. ;)
(ja, min systerdotter har friat till ola salo under en skivsignering i nordstan för ett par år sedan. heh)
iphone-tömning från gårdagskvällen:
2001 stod vi framför den här scenen i våra hemmagjorda the-arklinnen, svarta med påstrykta silvriga nitar/paljetter som bildade texten THE ARK, blonda i hår't, tätt trycka mot kravallstaketet och sjöng oss hesa i sångrad efter sångrad, samt sög in varenda ord ola salo predikade för oss.
2010 och igår så var vi på plats i skövdes boulongerskog igen. saker har förändrats på nio år. känslan jag hade igår var att få återuppleva mina barndomsidoler vars musik inte följer mig lika slaviskt längre, men som präglat i stort sett nästan halva mitt liv, och framförallt min tonårstid.
igår stod jag där ungefär tio rader bak, iklädd en blommig tubtoppklänning och bruna sandaler och under ett duggande sommarregn och upplyste fjuniga tonårspojkar om vikten i att öronproppar inte alls är för mesar. (efter en mycket roande diskussion med den stackars kaxiga tonårspojken så försökte han bjuda upp mig till dans under en av the arks svängigare låtar. jag avböjde vänligt.)
men allt har inte förändrats. från att ha varit det bandet jag sett allra flest gånger (kan det vara uppåt 20ggr?) och alltid haft åsikten i att de är sveriges bästa liveband så kan jag inte annat än att fortfarande hålla med. de ÄR och kommer ALLTID att leverera så länge de fortfarande håller på. det spelar ingen roll att de blivit småbarnspappor eller kanske släpper mindre kvalitativa låtar eller lirar på som ett gubbigt rolling stones, de kommer alltid att bjuda på en jävla show och tillfredställa sina fans.
mitt betyg från gårdagens konsert är fyra av fem. jag hade önskat mer gammalt material (men jag förstår att de är trötta på sina gamla hits från 2000 och vill spela sina nya låtar från 2010-albumet) men åt andra sidan var det jävligt sweet när ola låg med min systerdotter (och mig på ett hörn) med blicken.
i sin sista låt, calleth you cometh i, så brukar ola alltid dra igång publiken i att köra till "aaaaaa aaa aaaaaa", och sen själv sjunga ett par textrader "and i've been waiting for this so long.." mellan varje körrad. igår lät det dock annorlunda.
ola + publiken: "aaaaaaaa aaaaa aaaa"
tystnad
mija: "and i've been waiting for this so long"
varav ola skiner upp och pekar på mija (och mig)
ola + publiken: "aaaaaaa aaaaa aaa"
tystnad
mija: "waiting to sing this song"
ola ler och pekar på mija igen.
sen säger han "vilken bra enmanskör vi har här idag"
<3
vet du vad lillis, igår var det ola som friade till dig och inte tvärtom. han accepterade ditt frieri. ;)
(ja, min systerdotter har friat till ola salo under en skivsignering i nordstan för ett par år sedan. heh)
iphone-tömning från gårdagskvällen:
Kommentarer
Trackback
